All the things that I should've given but I didn't

Blir helt snurrig av alla tankar som far runt i skallen på mig.. Vill bara kunna trycka pause och känna att jag för en jävla gång skull hinner andas. Men det är sämre med det, vilket tyder på att allt är i sin ordning. Blää vad less jag är och kan inte ens börja beskriva hur mycket jag hatar världen.
Det är nog inte många själar i världen som verkligen uppskattar att andas. Det är något så vardagligt att man inte ens tänker på det, finns det egentligen någon som är tacksam? Alltså "från djupet av hjärtat"? För här sitter jag och skriver en hel hög med bullshit, för att det är så jag borde tänka. Men gör jag det? nej. Jag vet att jag borde, men det är nog lättar skrivet än gjort.
 
Sjukt kluven och allt bara vrider sig i magen. Ängnar jag en enda tanke så tar paniken över och jag förstår inte att du snart kommer ta ditt sista andetag. Medans jag sitter här och tar mina förgivet.. "Livets gång" och allt sånt skit kan lika gärna vara osagt, för det låter inte ens verkligt. Verkligt är däremot att du ligger där och kämpar för varje andetag, ja det är vad som är verkligt. Och det gör så ont i hjärtat för fram tills nu, har jag aldrig riktigt tänkt på att livet inte är något som är evigt. Alla försvinner eftersom, jag vet. Men jag trodde aldrig att jag var tvungen att känna den här typen av verklighet..
 
-
I know you have a little life in you yet
I know you have a lot of strength left. ♥
- Greg Laswell
| |
Upp