Eufori - Dysfori

Allt eller inget. På toppen eller på botten, det finns inget mellan ting.
Och oj vad jag har hatat det, jag har hatat ihjäl mig på alla nedgångar.
Men vet ni? på toppen där är det bra, så jävla bra.
Det är värt att hamna där nere, för förr eller senare kommer jag upp.
 
Jag får andas, jag får skratta & jag får älska ihjäl alla runt omkring mig. Jag får leva!
Och ja det är exakt det jag gör. Med det menar jag inte resa, se nya platser, nej ingenting som finns på en "innan jag dör lista". Jag menar alla dessa små jävla saker, som man inte ens tänker på. Jag menar -
Alla gånger jag går ner till bilen och motorlampan inte lyser.
Alla dagar jag får ligga kvar i sängen just en liten stund till.
När jag kommer hem i lagom tid och får slå igång serien jag kollar just då, med stickningen i handen.
När Misa säger godmorgon.
När jag har diskat färdigt.
När jag sätter igång musik på jävlart max och dansar tills jag är helt slut i kroppen.
& morgon snusen!
 
Ja ni förstår, alla dessa små saker och många fler, som fyller mig med glädje varenda jävla gång jag är här på toppen och dansar. Jag är här nu och ja lycklig beskriver det inte, jag är euforisk. Wikipedia förklarar det bättre än mig -> "Eufori är en stark känsla av lycka som kan förekomma vid samlag eller stark förälskelse" en berusningseffekt.
 
Jag har aldrig förstått det här med att älska sig själv, men gudförbannat vad jag har missat! Hur har jag någonsin önskat att jag var någon annan? Hur har jag kunnat stå och kolla på mig själv i spegeln och pekat ut alla dessa saker jag önskar såg annorlunda ut? Hur många gånger har jag velat säga något men varit tyst "det jag har att säga är inte lika intressant"? och ja det är ordagrant det jag har tänkt för mig själv. Jag har tänkt att all min personlighet inte ryms i min kropp "jag är för mycket jag", så jag har satt en del av mig själv i den här lilla metaforiska lådan inuti mig själv och gjort mig själv så liten som jag fysiskt sett är.
Den delen av mig som jag älskar mest har jag stängt in där, för jag har tänkt att andra inte förstår den här delen av mig, jag har tänkt att den här delen är oälskbar.
Det här året öppnade jag den där förbannade lådan och jag har aldrig varit såhär lycklig. Jag har aldrig varit såhär glad över att jag är jag.
Jag är trasig på så många sätt, men för första gången i mitt liv har jag alla bitar.
Jag har hittat ett hem jag aldrig behöver lämna.
 
Så jag kan inte hjälpa att älska stunderna då mitt livsljus slocknar, hur sjukt det än låter. För när det gnistrar till så är det illa kvickt en hel skogsbrand. Det är kanske just det här som gör att jag är jag, så här får du en jävla kyss dysfori. ♥
Go hard or go home | | Kommentera |

Du bara försvann

 
Good life | | Kommentera |
Upp